Det kommer alltid finnas någon som oss

Jag sitter på badrumsgolvet och tittar upp på mina vänner som snart ska ut på krogen. En lockar håret, den andra sminkar sig och den tredje vet inte vad hon ska ha på sig. Det finns inget annat jag kan göra än att beundra dem. För om det var upp till mig så skulle jag också gå på 200-dagarsfesten. Fira att vi snart tar studenten. Men det kan jag inte…
     Det är det som gör min sjukdom så jobbig att leva med. Acceptera att de saker jag vill göra i livet just nu kan jag inte och det gör mig så arg. Allt jag vill göra är att ställa mig ute på gatan och skrika ”Jag hatar IBD”. Men
det gör jag inte. Då skulle jag väl hamna på psyket, som om jag inte fått nog av sjukhus…
    Precis som jag handskas med min IBD finns det säkert något du också handskas med. Något som tär på dig. Allt från kroniska sjukdomar till psykisk ohälsa eller något så litet som en relation som gått fel. Och det är okej. Det är okej att du aldrig orkar, vill gå i taket och skrika halsmandlarna ur halsen på dig. För det vill jag med.
    Vi är inte ensamma. Vi måste förstå detta – vi är inte ensamma. Vi kommer aldrig vara ensamma och det kommer alltid finnas någon som handskas med samma saker som oss. Någon som förstår oss. Men det tar tid och det kommer ta tid tills vi hittar dessa personer. Men jag lovar att när ni väl hittar den här personen, kommer livet kännas lite lättare. Jag trodde jag var den enda på skolan med IBD, men det var jag inte. Jag är inte ensam. Det är inte du heller. Vi är aldrig ensamma, vi behöver bara hitta rätt person. Precis som jag hittar någon som förstår mig, kommer du också hitta någon och när du väl gör det – hoppas jag att det är en av de finaste personerna du känner.


Krönika: Låt inte den mörka känslan av meningslöshet ta över dig

Har ni också känt att livet inte har samma mening längre? Att världen som brukade vara så färgglad är nu trist och grå. Jag har… Det fanns en tid i mitt liv där allt som tidigare varit en del av min vardag inte var det längre. Saker som tidigare i mina ögon varit självklara var inte det längre. Att gå upp ur sängen var inte lika lockande, att gå ut och socialisera sig fanns inte på världskartan och att göra saker var helt enkelt inte lika lockande. Livet som en gång haft en mening hade det inte längre. Det jag behövde under den här tiden men inte fick var förståelse – förståelse om att det är okej att vara ledsen. Istället fick jag höra hur jag borde rycka upp mig.
  Många vet inte om att den deprimerade hjärnan inte kan rycka upp sig. Det är okej – det är okej att du inte förstår. Vi är alla olika individer vilket gör att vi aldrig kommer förstå varandra. Din sorg kommer aldrig vara densamma som min precis som min sorg aldrig kommer vara densamma som din. Därför kommer vi aldrig förstå varandra till fullo och det är okej.
 Om det inte vore för mina närstående skulle jag förmodligen ligga i min säng gråtandes precis som jag gjorde den där sommaren. Trots att världen inte hade en mening fick människorna runt mig att uppskatta livet igen. Trots att de inte hade förståelsen till varför jag mådde dåligt hittade de ett sätt att tränga sig in på ett bra sätt. Till dig där ute som ligger och gråter dag in och dag ut. Som känner att din värld inte har samma betydelse längre: ge inte upp. Jag vet att det är jobbigt – jag har varit där du är. Trots att jag varit där förstår jag dig inte men jag vet att du kan ta dig ur det. Vet du varför? För det är ett bra liv med dåliga dagar, that’s allt.
  Trots att din värld inte är lika rolig längre just nu betyder det inte att den kommer vara rolig i framtiden. Kanske inte idag, imorgon eller om en månad men en dag kommer den vara lika rolig som förut. Låt inte den mörka känslan av meningslöshet ta över dig. För jag lovar dig min sjuka vän, en dag kommer du skratta så mycket att du gråter.
  Du kommer gå på en bra konsert, träffa din idol, ta studenten, få ett jättebra jobb och resa. Du kommer få fina minnen som kommer färglägga dina mörka. En dag kommer livet inte vara lika svårt. Jag lämnar 2015 som en lycklig person och när klockan slog 00.00 gick jag in i 2016 som en frisk person. Vart du än befinner dig kommer du en dag göra samma sak.

 
 

Krönika: För det är skolverkets fel att ungdomar blir psykiskt sjuka

 
 
 

RSS 2.0